Har varit utan honom i två veckor. Utan halvan som får mig att bli ett bättre jag. Utan honom som jag innan sommaren knappt visste vem det var men som nu betyder allt. Jag har somnat ensam. Utan pussar. Och utan armar som hållt om mig. Har vaknat ensam. Utan honom bredvid. Utan någon som gör att hjärtat slår volter. Utan att höra hur fin man är trots att man nyss vaknat med håret åt alla håll. Har varit utan att brottas i sängen trots att jag alltid förlorar. Och jag har varit utan hans skratt till solsidan. Och hans trötta ögon på morgonen. Jag har varit utan honom med stort h, men imorgon kommer han hem.