I'm friends with the monster.
En helt oplanerad lördag har jag idag. Har hittills tagit en långpromenad och ätit brunch i form av pannkakor. Duschat och saknat Fredrik har jag också gjort... Är det inte sjukt det där? Förra året träffades vi bara på helgerna, om ens det, och man var van vid det. Tänkte att det är ju ganska bra ändå. Nu bor vi tillsammans och han är i Sandviken över helgen och saknaden är enorm. Numera kan jag knappt sova utan att känna hans närvaro i sängen. Det har varit en kamp att sova dessa dagar. Inatt är äntligen sista natten och sen kommer han hem. Min andra halva. Tack för det!
